Feminism – en attack mot kärnfamiljen

Vad är det feminismen uppnått, och vem har tjänat på detta? Kvinnor deltar idag i mycket högre grad i arbetslivet än vad de gjorde innan feminismens intåg. Kvinnan som förut i huvudsak ägnade sig åt familjen och framför allt barnen, är efter feminismens intåg starka, självständiga, och gör minst lika bra karriärer som män i arbetslivet. För att se denna förskjutning från familjefokus till karriärsfokus för kvinnor som något positivt, måste man anse att det kvinnor gjorde förut var sämre och mindre viktigt för dem eller för samhället än det de gör idag. Med andra ord är familjen något sämre att ägna sig åt, än att ägna sig åt karriären. En riktig feminist älskar sitt arbete och får som Kulturminister Alice Bah ”tvinga sig hem till de barn hon satt till världen”. Feminismen har ”befriat” kvinnan från hemmets bojor, vilket måste betyda att hemmet för en feministisk kvinna skall ses som en förtryckarstruktur. Kvinnan skall vara självständig och aldrig behöva lita på att hennes man försörjer henne. Man undrar var denna rädsla för att vara beroende av den som skall stå en närmast kommer ifrån. Det är så konstigt att ett ömsesidigt beroende inom äktenskapet skulle vara något dåligt. Om man gifter sig med förutsättningen att ”tills döden skiljer oss åt” så förstår jag inte varför man skall vara självständig i förhållande till sin make/maka. Jag har en gång pratat med min 10-åriga dotter om detta och hennes diskussion/analys var ungefär som följer:

 

Hon: Pappa förr i tiden var mammorna mest hemma med barnen eller hur?

Jag: Jo så var det nog i de flesta fallen.

Hon: Idag jobbar nästan alla mammor, varför är det så?

Jag: Ja förut jobbade mest papporna medan mammorna stannade hemma med barnen och tog hand om familjen, men sedan tyckte man att det var lite orättvist så då började mammorna också att jobba mer.

Hon: Så papporna tyckte det var orättvist att bara dom var tvungna att jobba?

Jag: Nja, det var nog snarare mammorna som tyckte det var orättvist att inte de också tjänade pengar precis som papporna.

Hon: Va??!!… men fick inte mammorna pengarna ändå??

 

För min dotter var det alltså självklart att mamman i familjen är den som bestämmer, och att det faktum att det bara var mannen som jobbade i arbetslivet var ytterligare ett tecken på kvinnans ”maktposition” för henne. I de flesta andra sammanhang är det ju också så att den som tar del av det materiella välstånd som skapas av någon annan, ses som förtryckaren om man över huvud taget ser saken i förtryckartermer. Feminismen, och även HBTQ-rörelsen håller på att helt förstöra de roller som män och kvinnor traditionellt haft, och det är verkligen frågan om det är bra för vår nation. De traditionella könsrollerna förstärker skillnaderna mellan könen, vilket  gör att attraktionen mellan könen blir starkare. En kvinna vill innerst inne inte ha en svag och jämställd man, och en man vill inte ha en kvinna som tävlar med mannen på ”hans arena”. Mannen vill vara behövd och han vill vara den som erbjuder kvinnan ett optimalt liv för att uppfostra deras gemensamma barn. Han vill inte bli försörjd av sin kvinna, han vill försörja henne. Och ja.. han ser kvinnan som sin i ägodel… den viktigaste ägodelen han har förutom barnen.

Vad är då det bästa en intelligent svensk kvinna kan göra för sig själv, sin familj, och sitt land? Jag menar bestämt att det bästa hon kan göra är att föda och uppfostra många lyckliga och harmoniska barn. Detta gör hon genom att ge barnen mycket tid, och speciellt i unga år. Man kan vara jämställd och tycka att könsroller är en social konstruktion, men det är helt enkelt fel. Alla män som blivit fäder och som inte fått sin analysförmåga förstörd av den politiskt korrekta smörjan som väller ut ur våra medier, vet med sig att de aldrig kan ge det lilla barnet den kärlek och den uppmärksamhet som mamman kan ge barnet och som barnet behöver lika mycket som fysisk näring. Det kvittar hur mycket vi försöker, en bebis har inte det behovet av sin far, som den har av sin mamma. Det är direkt barnmisshandel att skilja ett litet barn från sin mamma när barnet är litet. Det är modern som regerar i ett hem fyllt med barn, och det är denna typ av hem vi måste premiera om vi skall vända trenden med det döende Europa. Som kvinna kan man ju också fundera på vad som kommer att ge dig mest lycka i livet, en massa akademiska diplom och karriärsmässiga utmärkelser, eller många barn och barnbarn. För nationen är det definitivt mer värdefullt om en kvinna skaffar 8 barn som blir högpresterande samhällsmedborgare (ja om de är män och annars nya 8-barns mammor) än att kvinnan själv blir karriärsmässigt högpresterande och missar tåget vad gäller barn. Detta är givetvis i viss mån en uppoffring från kvinnans sida och detta borde nationen erkänna och premiera. Kvinnor som viger sitt liv åt sina barn gör en mycket större insats för nationen än de som viger sitt liv åt sig själva. Man kan också fundera på vad som skulle vara mest skadligt för mänskligheten, om de traditionellt kvinnliga uppgifterna missköttes och barnen lämnades vind för våg, eller om de traditionell manliga uppgifterna missköttes. Många företrädelsevis manliga uppgifter skulle ha begränsad effekt för mänskligheten om de upphörde. Vi skulle leva vidare om man slutade bygga broar, om man slutade konstruera lyftkranar och traktorer eller flyga flygplan. Vi skulle visserligen få ett något mer obekvämt liv, men livet skulle gå vidare. Slutade vi att ta hand om våra barn, eller gjorde det dåligt (vilket vi väl faktiskt gör i och med feminismens intåg) kommer samhället att falla som ett korthus…. Vilket kanske är vad som pågår.

Det finns fler sätt som feminismen förstör för kärnfamiljen och jag skall ta upp några situationer ur mitt eget liv med min mycket intelligenta, och lyckligtvis helt politiskt inkorrekta och feminismbefriade fru. Vi är båda överens om att i en ideal värld så hade hon varit hemma med barnen och jag varit den ende som jobbar. Hon gör dock en raketkarriär som hon sköter med vänsterhanden då hon är extremt intelligent och kan sköta den på en deltidstjänst. Men ganska ofta tittar hon på mig med anklagande blick och säger: ”Varför jobbar jag?”. Hon gör saker, troligen undermedvetet, som bottnar i traditionella könsroller och som stärker vårt äktenskap. Står hon inför ett problem som involverar teknik så löser hon det problemet genom att ropa: ”Erik!!.. den här funkar inte”. Det skulle aldrig falla henne in att lösa ett tekniskt problem själv trots att hon utan tvekan skulle klara det. Hon är nämligen kvinna, och kvinnor gör inte sådant skitgöra.

Mitt andra exempel rör ett äventyr i skidbacken. Jag är, eller snarare har varit i det närmaste elitåkare i utförsåkning, och det finns inga markerade backar som skrämmer mig. Familjen råkar av misstag hamna i en svart backe och min fru blir hysterisk då vi även har våra tre barn med oss. Två av barnen är för små för att klara en svart backe. Min fru klarar sig ner på rumpan, äldsta barnet åker ner, och jag tar ett barn under varje arm och åker ned med ungarna skrattandes och dinglandes från mina armar. Jag blir helt slut och i det närmaste kollapsar när vi är nere. Efter detta blir det en förändring i stämningen i vårt äktenskap som varar i flera veckor… Min fru beter sig som en nyförälskad tonåring, vilket givetvis är väldigt trevligt, men efter ett par veckors rosa skimmer undrar jag vad det är frågan om… vi har ju ändå varit gifta i tolv år. Hon säger: Jag vet inte… jag bara känner mig så kär. Efter lite gemensam analys inser vi att det är på grund av att jag i hennes ögon räddat familjen ur en livshotande situation. Jag har varit den räddande, starke mannen. Vi skrattar åt det och skojar om att vi borde starta business som familjeterapeuter… okonventionella sådana som iscensätter upplevt livsfarliga situationer som mannen får ”rädda” familjen från.

Tyvärr har det moderna samhället tagit bort nästan all risk i livet, och riktigt manliga uppgifter finns nästan inte längre. Detta kombinerat med en feminism som menar att kvinnor minsann kan göra allt som män gör och det minst lika bra, gör att könsrollerna, och därmed attraktionen mellan könen, försvagas. När feminismen dessutom jobbar för att ta bort mystiken runt kvinnans kropp, eller så kallat avsexualisera den, så är det ytterligare en spik i kistan för attraktionen mellan könen. Den  feministiska sexuella frigörelsen där sex snarast är ett verktyg för rekreation, än som förr, ett verktyg för att sätta barn till världen och för att stärka äktenskapsbanden, hjälper inte precis kärnfamiljen heller. Män kan bilda familj långt upp i åren och kan därför ta tid på sig att inse lurendrejeriet i feminismen. Kvinnor där emot är oftast som mest feministiska när det gör mest skada; i unga år då de ännu inte riktigt förstått hur världen fungerar, typ Zahra Larsson. Det är den tid då de borde skaffa sig en make och sätta barn till världen då det är i unga år de har bäst förutsättningar för detta. Tyvärr är kärnfamiljen utsatt för en intensiv attack från alla möjliga håll och det är därför vi har ett åldrande och döende Europa. Ett Europa som håller på att tas över av muslimer med traditionella värderingar, vilka fundamentalt kommer att förändra Europa. Troligen kommer Europa tvingas in i traditionella värderingar på grund av verkligheten, frågan är bara om det blir muslimska traditionella värderingar eller kristna traditionella värderingar. Jag kan säga att jag skulle föredra det senare.