Jakten på ekonomisk tillväxt – en attack mot kärnfamiljen.

Hur är jakten på ekonomisk tillväxt en attack mot samhällets fundamentala byggsten, kärnfamiljen?

Vi programmeras i hela vårt liv med att mer ekonomisk tillväxt är bättre än mindre ekonomisk tillväxt.. Det finns inga begränsningar i detta den moderna västvärldens axiom; ju mer tillväxt ett land har desto bättre är det. Frågan är om ekonomisk tillväxt utan undantag leder till lyckligare människor. De flesta politiska beslut som tas motiveras med att ”det kommer att skapa tillväxt”, underförstått att utan tillväxt kommer landet sjunka ner i en fruktansvärd misär. Jag säger inte att ekonomisk tillväxt utan undantag är dåligt, men jag är också definitivt tveksam till om ekonomisk tillväxt utan undantag är bra; i alla fall om definitionen ”bra” är ”något som skapar mer lycka för befolkningen”. Är det det enda goda efter vilket vi skall inrätta våra liv? Var vi verkligen bara hälften så lyckliga när vårat ekonomiska välstånd bara var hälften så stort? Låt säga att vi får en ekonomi som krymper med 1% per år i tio år framöver. Är det verkligen ekonomins knappt tio procent reduktion i storlek över ett decennium som i så fall skulle göra folk olyckliga om detta skulle inträffa? Vi kan i alla fall vara säkra på att en ekonomisk prognos om en krympande ekonomi skulle presenteras som en totalkatastrof i pressen, och de politiker som hade ansvaret för katastrofen skulle ganska snabbt avpolletteras för ett mer ansvarstagande gäng nickedockor som kan ta över rodret och få fart på Sverige igen.

Fråga är ju: Hur var det då på till exempel 50-talet, då ekonomin var dramatiskt mycket mindre än idag? Var folk dramatiskt mycket mindre lyckliga på den tiden?

Jag tror visserligen att en krympande ekonomi skulle göra folket olyckligare, men inte på grund av ekonomins storlek utan på grund av de effekter själva krympandet skulle ha på folks liv. Jag tror att folk var ungefär lika lyckliga på 50-talet som idag, delvis på grund av den tillväxt man upplevt för att ta sig upp till den nivån man hade på 50-talet, men att dagens folk skulle vara ganska olyckliga om dagens ekonomi krympte till en nivå som är dubbelt så hög som på 50-talet. Beror detta bara på att vi har vant oss vid ett materiellt välstånd som, om vi förlorar det, kommer att skapa djup olycka hos folket?

Sitter verkligen vår lycka i de olika apparater, sommarstugor, båtar, paddor, stereoanläggningar etc. som vi idag kan unna oss, men som förut var en omöjlighet? Jag tror inte det.

Jag tror att en stor del i den olycka vi skulle uppleva vid en krympande ekonomi ligger i de djupgående effekter en krympande ekonomi skulle få. Vi skulle få industrier som helt får lägga ned då de har byggt sina affärsmodeller på att ekonomin kommer växa i oändligheten och om den inte gör det så förvandlas plötsligt miljardvinster till miljardförluster. Industrier får lägga ned, folk förlorar jobben, får gå från hus och hem, och familjer kommer splittras.

Hur kommer det sig att alla affärsmodeller bygger på miljardinvesteringar med lånade pengar som innebär att man uppnår så kallade skalfördelar och kan, genom frihandelsavtal, sälja sin produkt i hela världen till ett något lägre pris än alla lokala producenter?

Gör man som till exempel H&M och konkurrerar ut alla lokala alternativ genom sina skalfördelar, tjänar man enorma summor. För att uppnå sina skalfördelar måste man med någorlunda precision förutspå ekonomins framtida utveckling, och den måste vara positiv för att man skall kunna räkna hem miljardinvesteringar med lånade pengar. Så länge den framtida beräknade vinsten är högre än den beräknade räntekostnaden blir det logiskt att låna pengar för investeringar. Lyckas man rida på tillväxtvågen i hela världen, pressa alla produktionskostnader, ljuga sina konsumenter upp i ansiktet om att produkten är mer värd än vad den egentligen är (kallas marknadsföring), så kan man göra enorma summor på den procent av omsättningen man kan stoppa i sina egna fickor. Det ser dessutom ganska resonabelt ut att den som äger/styr ett multinationellt företag ”bara” stoppar någon procent av omsättningen i egen ficka. Det man inte ser är att miljoner människor på det internationella företagets marknad tappar sin försörjning när de lokala alternativen konkurreras ut. De arbetslösa kommer troligen tvingas bli löneslavar i det multinationella företaget som konkurrerat ut det lokala företaget. De sitter nu i händerna på ett företag som varje år kommer besluta om de vill fortsätta att producera till exempel sockar i just den fabriken som världens sockar produceras i eller om de skall omlokalisera sock-produktionen till ett land där löneläget är mer gynnsamt. Om inte den lokale arbetaren går med på en lönesänkning kommer produktionen att läggas ned eftersom sockarna inte kommer vara konkurrenskraftiga på den internationella marknaden, och då förlorar arbetarens fabrik sitt existensberättigande i koncernen. Det enda goda och det enda intressanta i beräkningen är lönsamheten.

Hur har vi hamnat i detta ekorrhjul av jakt på tillväxt?

En stor anledning till jakten på oändlig tillväxt (vilket en mellanstadieelev logiskt skulle förklara är omöjligt i längden, men som nästan varje nationalekonom med självaktning skulle förklara är inte bara möjligt utan även nödvändig) menar jag är hur pengar fungerar.

Vad är pengar och hur kommer pengar ut i cirkulation i ekonomin?

Pengar skapas av inget i bankens datorer. Ekonomer kommer att ha komplicerade resonemang om säkerheter, statsobligationer, betalningsmekanismer, pantbrev etc., men faktum är att de pengar som inte existerade förut, uppkommer i bankens datorer utan att banken utfört något arbete eller producerat något av värde. Banken lånar ut detta till någon aktör på marknaden och förväntar sig efter en tid att få tillbaka samma belopp plus lite till, ränta. Aktören som initialt lånade de i bankens datorer skapade pengarna kan tyvärr inte på motsvarande sätt skapa ”lite till” i sina datorer för att betala banken. Det är bara banken som har dessa magiska datorer, och låntagaren måste i stället göra något nyttigt för ekonomin för att få ihop ”lite till” att betala till banken. Detta tycker jag är djupt orättvist och det skapar dessutom en ekonomi som accelererar mot total kollaps. Detta ”Lite till” måste komma från en annan aktör i ekonomin, och denne andre aktören måste i sin tur ha lånat uppkomna pengar, eller tjänat in dem från någon annan som lånat uppkomna pengar, som i sin tur måste betala tillbaka ”lite till”.

Problemet i detta har faktiskt redan de ”galna araberna” inom Islam förstått, och därför förbjudit att den som skapar/ger ut pengar begär ”lite till” tillbaka. Även ursprunglig Kristendom förbjuder ränta då man insåg att det kommer skapa en ekonomisk bubbla som inte gagnar folket.

En ekonomi i vilken pressen att betala ”lite till” inte existerar kommer eventuellt att vara mindre ”effektiv” och skapa en lägre tillväxt. Å andra sidan kommer den inte på samma sätt premiera det bubbelbeteende som dagens ekonomiska aktörer hänger sig åt. Om alla pengar i sig själva representerar ett värde på något sätt, så måste det värdet skapas innan det kan komma mer pengar i cirkulation. Är det dessutom förbjudet att begära ”lite till” så blir det ganska logikvidrigt att låna ut sina surt förvärvade slantar till något högriskprojekt i stället för att låna ut det till sin egen familj och kanske vänner. Lokala producenter skulle inte plötsligt kunna konkurreras ut av producenter som på andra sidan jordklotet uppnått skalfördelar genom att investera enorma summor i produktionsresurser genom att använda siffror som uppkommit i någon banks dator utan att någon ansträngt sig för att skapa de siffror banken lånar ut. Banken lånar faktiskt ut en prognos om ett framtida värde, inte ett befintligt, så som det fungerar idag.

Nu är vi dock fast i en ekonomi som premierar detta bubbelbeteende, och nickedockorna i det politiska styret i hela EU har nu kommit på att vi måste få ut 100 miljoner fler kvinnor i arbetslivet för att främja ekonomin. Om vi inte får ihop de enorma summor det ”lite till” vuxit till och som bankerna vill ha, så kommer stor olycka drabba oss. De (borde vara) 400 miljoner, men troligen bara 150 miljoner barn som då får se mindre av sina mammor blir kanske inte så lyckliga. Men när de blivit större, och förstått de ekonomiska realiteterna, så kommer de förstå logiken i att de inte skall spendera så mycket tid med sina mammor. Lycka är nämligen inte allt här i världen, det är  ekonomisk tillväxt som är allt här i världen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s