Vad gör en Nation stark?

Jag funderar en del på vad som stärker en nation och vad som försvagar den. De flesta inom den sverigevänliga rörelsen är nog överens om att Sverige och västvärlden ligger i de sista stadierna av ideologisk kollaps. Det vi ser av Europa, och framför allt Sverige, är i stort sett dödsryckningar av vad som förut var en stark och ideologiskt enad nation. Jag tror visserligen att det går att lyfta Sverige och Europa igen, men vi har lång väg att gå innan man kan kalla Sverige och övriga Europeiska nationer ideologiskt friska och starka.

Vad är det som gör en nation ideologiskt stark, och är det önskvärt att nationer är ideologiskt starka?

Jag tycker nog att det är viktigt att en nation är ideologiskt stark och jag tror inte, som den politiskt korrekta eliten, att ideologiskt starka nationer innebär en större risk för krig. Dagens ideologiskt förvirrade nationer i västvärlden har ju i alla fall inte precis spritt fred och frihet till sin omgivning. Huruvida det är viktigt eller inte att en nation är ideologiskt stark lämnar jag därhän i detta inlägg och tänkte mer resonera kring vad som gör en nation ideologiskt stark, och vilka exempel som finns på ideologiskt starka nationer.

Jag skulle säga att till exempel Iran är en ideologiskt stark nation. Den är stark för att den klart deklarerar att Iran är en Muslimsk stat, och de har till och med det religiösa ledarskapet överordnat det världsliga ledarskapet. Man kan ha olika uppfattningar om huruvida Islam är en bra, eller human ideologi, men man kan knappast argumentera mot att Islam gör Iran till en ideologiskt stark nation. Ungefär samma resonemang skulle man nog kunna föra om Saudi Arabien även om Saudi i många avseenden beter sig på ett sätt som nog även muslimer skulle ifrågasätta om de fick. Iran är, trots etablissemangets kontinuerliga skräckpropaganda, en mycket fredlig nation som inte har invaderat någon annan nation på hundratals år.

Om man tittar på Historien så skulle jag säga att Nazityskland var Ideologiskt starka. Igen kan man diskutera om Nationalsocialism är en bra eller dålig ideologi, men att den gjorde Tyskland till en otroligt stark nation är mycket svårt att argumentera mot. När ett förhållandevis litet land lyckas stå emot resten av världen under nästan fem års krig, då måste man i alla fall ge tyskarna att de var otroligt starka, både fysiskt och ideologiskt. Argumenten för att det var Tysklands fel att andra världskriget bröt ut är dessutom extremt svaga, speciellt med tanke på att det var Frankrike och England som förklarade krig mot Tyskland, och att Tyskland ett flertal gånger under kriget lade fram fredsförslag som undantagslöst förkastades av de allierade. Att Nazityskland skulle vara mer krigisk än andra nationer är med andra ord helt enkelt inte sant. (och nej jag vill inte döda 6 miljoner judar för att jag säger att Tyskland lade fram fredsförslag upprepade gånger under kriget och uppriktigt ville sluta kriga)

Romarriket är ett annat exempel på en stark nation eller imperium skulle jag säga.

Tittar man på dagens Ryssland så är de uppenbart ideologiskt starka. En nation där ledaren har stöd av 80% av befolkningen får man anse vara en ideologiskt stark nation.

Vad har då ideologiskt starka nationer för gemensamma nämnare?

Jag skulle säga att den gemensamma nämnaren är att de har en stark känsla av identitet som bygger på en värderingsmässig övertygelse. Det råder inga tvivel inom nationen om vad som är rätt och vad som är fel. I Irans fall hämtar de vägledning i Koranen och de religiösa ledarskapet och det gör dem ideologiskt starka.

När det gäller Nazityskland så var det så klart Hitlers doktriner som gav folket klara besked om vad som var rätt och vad som var fel. Man kan definitivt diskutera Hitlers värderingar var bra eller inte, men att de gav Tyskland en ideologisk stringens är ganska svårt att argumentera emot.

Vad gäller Romarriket är jag ganska dåligt påläst, men jag har läst att Romarna byggde sin gemenskap på att bygga en stolthet kring att vara ”romare”. Jag skulle gissa att de hade ett antal värderingar kopplade till vad det innebar att vara ”romare” som i sin tur gav imperiet en ideologisk styrka. Om nationen skall vara stark, så måste i vilket fall nationens medborgare vara stolta över att vara del av den starka nationen… annars är nationen inte stark.

Rysslands ideologiska styrka kommer idag ifrån att Putin dels återupprättat ryssarnas stolthet i att vara just ryssar, och dels från att Putin är tydlig med att den ryska nationen skall byggas på de värderingar som den Ryskortodoxa kyrkan står för. De är ganska tydliga med vad det innebär att vara ryss och de har inga förvirrade idéer om att kön skulle vara en social konstruktion eller att det pågår en kamp mellan män och kvinnor inom nationen. Min uppfattning om ryska män och kvinnor är att de är ganska trygga i sin könsidentitet, och att kvinnorna är stolta över att de har en viktig roll som mödrar till nationens nya medborgare.

Om man jämför dessa exempel med dagens liberala Sverige så tycker i alla fall jag att liberalismen i Sverige är som ett nationens HIV. Och Sverige har långt framskriden AIDS.

Hur kommer det sig då att Sverige ligger för döden i AIDS?

Jag skulle säga att det beror på att i stället för att skapa en nation där medborgarna är stolta över att vara medborgare i just Sverige, så fostrar den ondskefulla politiskt korrekta eliten medborgarna till att skämmas över att vara svenskar och att allt som inte är svenskt är mycket bättre än det som är svenskt.

Det är till exempel bättre med multikultur än med svensk kultur. Människor som inte kommer från Sverige är spännande, medan de som kommer från Sverige är tråkiga och enfaldiga enligt vår ondskefulla elit. Det kvittar hur obildade de nya osvenska medborgarna är, de kommer ändå att innebära en vinst för Sverige just för att de inte är svenskar. En svensk med samma oförmåga att bidra i samhället skulle inte presenteras i samma positiva ljus som till exempel en oduglig somalier.

Liberalismen fostrar medborgarna att vara fria i alla bemärkelser och inte låta något begränsa medborgaren i varken tanke, ord, eller handling. Det finns med andra ord ingen gemensam ideologi i ett liberalt samhälle, alla är fria och kan inte förutsättas ha några förutbestämda värderingar eller uppfattningar om vad som är rätt eller fel. Landområdet är med andra ord inte en nation utan ett område med en massa individer som lever, helt fria och oberoende av varandra.

Den politiskt korrekta och ondskefulla eliten har dessutom introducerat en massa idéer som per definition innebär att nationen försvagas.

Genom feminismen, eller den så kallade könsmaktsordningen, har den ondskefulla eliten introducerat idén om att det pågår en kamp eller motsättning i det som borde vara det mest sammanhållna i samhället: förhållandet mellan man och kvinna. I en frisk nation kämpar inte män och kvinnor emot varandra, de kämpar med varandra och värdesätter de skillnader de har emellan sig. Om inte förhållandet mellan man och kvinna är starkt så kommer nationen heller inte att vara stark. Därför är feminismen en del av den HIV som drabbat Sverige och västvärlden.

Alla idéer som underblåser motsättningar mellan samhällets olika delar kommer att försvaga nationen. Tag till exempel Kommunism, som också är öppet nationsfientlig i sin internationalism. Där tänker man sig att arbetarklassen skall kämpa mot kapitalägarna i samhället. Men både arbetare och kapitalägare behövs i ett samhälle. Problemet med dagens samhälle är ett en stor del av dem som blivit kapitalägare, har blivit det på bekostnad av nationen/folket i stället för som tack vare de insatser de gjort för nationen/folket. Tag till exempel finansmannen Christer Gardell som sålt ut stor del av Sveriges industri, eller de som nästan fysiskt förstör Sverige så som asylbaronerna Bert Karlsson, Henrik Borrelius och pseudo sossen Jan Emmanuel.

Hade samhället i stället varit uppbyggt på ett friskt sätt så hade de som blivit rika förtjänat respekt av resten av nationens befolkning på grund av att de gjort betydande insatser för att bygga nationen; något som gagnar nationens alla medborgare. I detta avseende får man nog säga att Putin är en bra nationsledare då han sagt att: visst skall vi ha en fri marknad i Ryssland, men de verksamheter som inte är bra för Ryssland skall vi givetvis inte ha i Ryssland. Jämför det med västvärldens ”ledare” som gör allt för att förstöra de egna ländernas industrier och identitet genom att lura i sina medborgare att frihandel är bra i sig själv och att allt som harmoniserar regler och marknader är bra. En värld med total frihandel och total harmonisering av marknader är en värld helt utan nationer med särpräglad identitet. De som har makten i denna totalharmoniserade värld är de som har kapitalet. Kapitalägarna kommer att kontinuerligt kunna ”omlokalisera” produktionsställen till den för tillfället billigaste arbetskraften, och den enskilde (eller lokalt organiserade) arbetaren kommer inte kunna göra ett smack åt hotet om fabriksnedläggning om han inte går med på en lönesänkning på grund av den internationella konkurrensen fabrikens produkt är utsatt för. Frågan är om västvärldens nickedockor ens förstår detta själva eller om de bara är hjärntvättade och korkade. Jag gör den välvilliga tolkningen att det är det senare.

För att bygga en stark nation måste man ha gemensam uppfattning om moral, etik och värderingar. Var man hittar denna gemensamma uppsättning värderingar kan man diskutera, men att det behövs för att nationen skall bli stark är ganska uppenbart. Hitler sa att han erkänner inte klasser, han erkänner bara Tyskar. Det skapade en gemensamhetskänsla som gjorde att individerna kunde göra enorma uppoffringar för sin nation. Ser man på Iran så är det Islam som är det viktiga för folket och jag är ganska säker på att en övertygad Muslim är beredd att göra större uppoffringar för sina trosfränder än vad en person utan trosövertygelse är. Det hade nog varit svårt för Muhammedanerna att invadera halva Europa om de inte hade den ideologiska övertygelsen Islam gav dem.

Någon kanske skulle säga att vi i västvärlden har den gemensamma ideologin (som etablissemanget gett oss) om det öppna, toleranta, och inkluderande samhället. Det är bara det att denna så kallade ideologi inte ger någon vägledning över huvud taget om vad som är rätt eller fel. Om man är obegränsat tolerant så kan man inte säga att något över huvud taget är fel. Är man obegränsat inkluderande så finns det inget man inte accepterar. Är man obegränsat öppen så saknar nationens gränser betydelse. Med andra ord leder det obegränsat toleranta inkluderande och öppna samhället till självdestruktion om man med samhälle menar en grupp människor med gemensamma värderingar och konventioner om hur man skall uppföra sig tillsammans. En nation med någon sorts gemensam identitet som skiljer sig från övriga nationer i världen. Om alla alltid gör helt som de själva vill, har man inte längre ett samhälle, då har man bara en massa människor utan inbördes sammanhang.

Våra ondskefulla politiker pratar mycket om att de inte vill ha ett samhälle som ”delar upp i vi och dem”. Det är också ett nationens HIV. Om vi inte kan dela upp i vi och dem så är vi inte mer lojala med våra närmaste än vad vi är med vem som helst i världen. För att samhället skall bli starkt måste det finnas en vilja hos befolkningen att göra uppoffringar som inte omedelbart gagnar den egna personen. Man gör uppoffringen för att det skall gagna oss och inte dem, man är lojal med sitt folk och det gläder en om det går bra för ens folk oavsett om det går bra för en själv. John F. Kennedy sa en gång ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ditt land”. Om man inte delar upp länder i ”vi och dem” blir det ganska meningslöst och självförintande att göra uppoffringar för sitt land. Det obegränsat öppna, inkluderande och toleranta samhället leder med andra ord till att en effekt av att göra uppoffringar för det allmänna bästa blir att sätta alla andra framför sig själv i den uppoffring man gör. Det blir med andra ord självförintande att göra uppoffringar, och de som vinner i det obegränsat öppna, toleranta, och inkluderande samhället är de som är mest egoistiska, eller de som ”under radarn” lyckas underhålla någon form av grupplojalitet som inte märks av den stora massan. Jag lämnar till läsaren att lista ut vilka dolda grupplojaliteter som finns i samhället.